Jäkla skitdag!
När jag vaknade denna dag, så var det som att jag visste att det skulle hända nånting, jag hade en känsla av att nån skulle fara illa helt enkelt, jag har haft såna drömmar hela veckan men inatt var dom allra värst.
Mycket riktigt så råkade MIN häst sparka hennes hagkompis i huvudet, så han dog. MIN häst orsakade hans död... Jag kan inte förstå det, hon som är så snäll, hon har aldrig skadat nån förut.. förutom att hon har råkat träffa mig en gång på benet när hon busade. Och det är bara en av alla anledningar till att jag känner såna otroliga skuldkänslor nu. Jag borde aldrig ha låtit henne gå ihop med någon, men jag trodde ju aldrig att hon skulle råka sparka honom i huvudet. Usch, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet ju inte än om det är sant heller, jag hörde det när jag var påväg hem från stallet och mötte Marie, hon hade hört ett rykte om det, hon står inte i mitt stall. Men vad jag inte förstår är VARFÖR INGEN SA NÅT TILL MIG? Om min häst har sparkat ihjäl en annan häst så borde ju nån ha ringt mig och berättat det. Tänk om jag hade träffat på ägaren och inte vetat om det? Kanske sagt nåt som i sammanhanget vore olämpligt och bara förvärrat situationen för henne. Och sen känner ju jag sån stor skuld till det som hände, det var ju min häst som gjorde det, jag köpte henne, flyttade henne dit, lät henne ha hagkompis.. och nu har hon sparkat honom i huvudet. Jag blev så chockad när jag hörde det av Marie att jag inte kunde tänka klart, skulle jag ha tänkt klart hade jag gått tillbaka och letat reda på någon som kunde berätta vad som hänt. Men jag klarade inte av att gå tillbaka, jag ville inte veta att min häst hade gjort det där, jag ville inte se hans tomma spilta, och jag vet inte om jag kommer klara att se Laida och veta vad hon gjort. Även om det var en olyckshändelse så kan jag inte smälta att HON har orsakat att den där underbara ponnyn nu är död. Och vad ska jag säga till hans ägare? Hon som älskade honom så mycket, hon måste hata mig och min mördare till häst. Alla kommer att hata min häst, hon är ju en mördare, jag kommer inte kunna se på henne på samma sätt mer, och kommer inte att lita på henne mer. Jag måste nog sälja henne. Hon som var mitt hjärta, min vackra mysiga häst, nu har mitt hjärta dödat en annan häst.. Jag kan inte ha kvar henne.
Och så ringde dom från Lab, tydligen är det nåt fel på mig, jag har en cellförändring och måste tillbaka för nytt cellprov. Vilken dag.. först dödar MIN häst hennes kompis, och sen får jag veta att risken finns att jag har cancer.
Det ironiska är att när jag kl 6 (det tar ungefär en timma att gå dit) gick till praktiken imorse så hade jag mp3 spelaren på och när jag gick där och kämpade emot vinden och snöyran, så kom låten "Today is a good day" - Anna Ternheim på och då tänkte jag att det här SKA bli en bra dag! Och jag kände mig också väldigt glad där jag gick och jag trodde på vad jag sagt åt mig själv. Men oj så fel jag hade.
Mycket riktigt så råkade MIN häst sparka hennes hagkompis i huvudet, så han dog. MIN häst orsakade hans död... Jag kan inte förstå det, hon som är så snäll, hon har aldrig skadat nån förut.. förutom att hon har råkat träffa mig en gång på benet när hon busade. Och det är bara en av alla anledningar till att jag känner såna otroliga skuldkänslor nu. Jag borde aldrig ha låtit henne gå ihop med någon, men jag trodde ju aldrig att hon skulle råka sparka honom i huvudet. Usch, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet ju inte än om det är sant heller, jag hörde det när jag var påväg hem från stallet och mötte Marie, hon hade hört ett rykte om det, hon står inte i mitt stall. Men vad jag inte förstår är VARFÖR INGEN SA NÅT TILL MIG? Om min häst har sparkat ihjäl en annan häst så borde ju nån ha ringt mig och berättat det. Tänk om jag hade träffat på ägaren och inte vetat om det? Kanske sagt nåt som i sammanhanget vore olämpligt och bara förvärrat situationen för henne. Och sen känner ju jag sån stor skuld till det som hände, det var ju min häst som gjorde det, jag köpte henne, flyttade henne dit, lät henne ha hagkompis.. och nu har hon sparkat honom i huvudet. Jag blev så chockad när jag hörde det av Marie att jag inte kunde tänka klart, skulle jag ha tänkt klart hade jag gått tillbaka och letat reda på någon som kunde berätta vad som hänt. Men jag klarade inte av att gå tillbaka, jag ville inte veta att min häst hade gjort det där, jag ville inte se hans tomma spilta, och jag vet inte om jag kommer klara att se Laida och veta vad hon gjort. Även om det var en olyckshändelse så kan jag inte smälta att HON har orsakat att den där underbara ponnyn nu är död. Och vad ska jag säga till hans ägare? Hon som älskade honom så mycket, hon måste hata mig och min mördare till häst. Alla kommer att hata min häst, hon är ju en mördare, jag kommer inte kunna se på henne på samma sätt mer, och kommer inte att lita på henne mer. Jag måste nog sälja henne. Hon som var mitt hjärta, min vackra mysiga häst, nu har mitt hjärta dödat en annan häst.. Jag kan inte ha kvar henne.
Och så ringde dom från Lab, tydligen är det nåt fel på mig, jag har en cellförändring och måste tillbaka för nytt cellprov. Vilken dag.. först dödar MIN häst hennes kompis, och sen får jag veta att risken finns att jag har cancer.
Det ironiska är att när jag kl 6 (det tar ungefär en timma att gå dit) gick till praktiken imorse så hade jag mp3 spelaren på och när jag gick där och kämpade emot vinden och snöyran, så kom låten "Today is a good day" - Anna Ternheim på och då tänkte jag att det här SKA bli en bra dag! Och jag kände mig också väldigt glad där jag gick och jag trodde på vad jag sagt åt mig själv. Men oj så fel jag hade.
Kommentarer
Trackback