Magnina

Nu har jag pratat med ridläraren som jobbade ikväll, och hon berättade att det var som jag hade hört. Det var min häst som råkat få in en olycklig spark precis på fel ställe när dom busat på morgonen. Laida hade inte förstått vad som hänt och stod och tittade på honom och buffade på honom och försökte få honom att ställa sig upp igen... stackarn. Hon sa också att INGEN skyller det på varken henne eller mig, det var en ren olyckshändelse och det hade kunnat hända vem som helst sa hon, även om det är väldigt ovanligt. Jasper och Laida var ju så förtjusta i varandra och bråkade aldrig så att hon hade gjort det med mening att skada var omöjligt sa hon utan det var bara så att dom busade och hon råkade sparka honom. Inte ens Jaspers ägare skyller det på Laida eller mig, hon är bara glad över att dom hade hittat varandra och hade det så bra ihop sista tiden i hans liv. Hon var självklart ledsen.. men ni förstår hur jag menar.. nu hade han skoj med bästa kompisen och sen plötsligt så var han borta, han hann aldrig lida. Och den känslan förstår jag så väl efter det som hände med min polka.


Sen fick jag så dåligt samvete på nytt men nu var det mycket för att jag hade tänkt sådär om Laida, jag förstår inte hur jag kunde skylla det på henne och tro att hon hade gjort det bara för att hon är sto (dom är besvärliga). Men hon hade ju blivit ledsen och förtvivlad hon med. Och jag hade inte stått där och gosat med henne idag, utan jag skyndade mig med allt och åkte bara därifrån fast jag såg på henne att nåt hade hänt, men jag visste ju inte vad. Så jag åkte upp nu med massor med godsaker och så satt jag med henne och kliade henne och gosade. Hon såg fortfarande helt oförstående ut, men efter en stund så tryckte hon in huvudet i min famn. Och så satt vi ett bra tag, och jag tror vi behövde det båda två...

Hon är fortfarande mitt hjärta. <3