Freakshow
Hahahaha... den här dagen har ju varit skruvad!
Jag ska inte gå in på början riktigt, men det har att göra med en helt underbar karaktär som inte är rädd för att visa sina känslor! Stackarn är helt förtvivlad över sina många olyckliga kärleksaffärer och jiiises så hon spelar ut dom. :)
Hon är härlig, får mig alltid på toppenhumör för det är så befriande att se nån spela ut sådär utan hämningar.
Sen så på skolan så hade vi metodövning och fick lära oss att mata äldre rätt. Det var värre än vad jag trodde att bli matad, man känner sig så liten och som att man inte har nåt att säga till om liksom. VÄLDIGT nyttig övning.
Sen så var jag äntligen, starkt påknuffad av mina härliga vänner Linda o Kicki, till lungmottagningen så att dom fick kika på min arm. Jag fick ju sån otäck reaktion på min tbc vaccination. Så en syrra kom in, kikade snabbt på armen, fick väldigt stora ögon och tog en rejäl titt och sa:
-Ehrm, jaaa har du slagit i armen på nåt.. eh.. sätt?
-Näääe alltså inte vad jag kan komma på, inte så det blev sådär iaf, det har liksom smygit sig på, men det är klart, jag går in i saker då och då, hästen buffas och folk kan ju inte låta bli att klämma på mig hela tiden. Svarade jag.
-Näääe... *stora ögon* ja, jag tror jag går och hämtar doktorn sa hon och ilade iväg.
Vid det här laget börjar jag fundera lite på hur det egentligen står till med min stackars arm..
En stund senare kommer 2 nya syrror in för att titta på armen, båda med lika stora ögon. När båda har petat och tittat och petat lite till på armen och bulan så talar dom om att doktorn kommer snart, men båda vill gärna få vara med när han undersöker. Det tyckte jag skulle gå bra, men det kostar 50 kronor per skalle! då skrattade båda så hjärtligt och gick därifrån.
Men... jag menade ju allvar sa jag i mitt tysta. ;)
En bra stund senare så kikar en syrra in och säger försiktigt:
-Ehumm.. ja.. nu kommer vi här ett helt gäng och vill titta på din arm, går det bra det?
-Ja, säger jag, det går bra, 50 kronor per skalle som sagt, fortsätter jag och flinar. Men jag skojar såklart..
I vilket fall så kom det snart in ett helt gäng med åskådare precis som lovat. 3 syrror med stora ögon och två läkare med stora.. eller ja det vet jag inte föresten... Men ena var riktigt söt, jag tror han flirtade med mig lite.. :-P "Det här med att bli syrra var ett bra val" tänkte jag och började berätta vad som hänt.
Tillslut fick jag iaf gå därifrån, nöjd o glad. O med mig fick jag mängder med sterila kompresser och mefix så jag kunde plåstra om bulan ordentligt. Armen mår förövrigt bra det är inget farligt, men jag skulle komma tillbaka om det inte läker som det ska eller om jag får väldigt ont, eller om det HAR läkt som det ska, eller så kunde jag bara få komma in ändå, för dom ville få titta på det igen.
Haha... Jaaaa, det är tur att man roar nån här i livet iaf.
Jag ska inte gå in på början riktigt, men det har att göra med en helt underbar karaktär som inte är rädd för att visa sina känslor! Stackarn är helt förtvivlad över sina många olyckliga kärleksaffärer och jiiises så hon spelar ut dom. :)
Hon är härlig, får mig alltid på toppenhumör för det är så befriande att se nån spela ut sådär utan hämningar.
Sen så på skolan så hade vi metodövning och fick lära oss att mata äldre rätt. Det var värre än vad jag trodde att bli matad, man känner sig så liten och som att man inte har nåt att säga till om liksom. VÄLDIGT nyttig övning.
Sen så var jag äntligen, starkt påknuffad av mina härliga vänner Linda o Kicki, till lungmottagningen så att dom fick kika på min arm. Jag fick ju sån otäck reaktion på min tbc vaccination. Så en syrra kom in, kikade snabbt på armen, fick väldigt stora ögon och tog en rejäl titt och sa:
-Ehrm, jaaa har du slagit i armen på nåt.. eh.. sätt?
-Näääe alltså inte vad jag kan komma på, inte så det blev sådär iaf, det har liksom smygit sig på, men det är klart, jag går in i saker då och då, hästen buffas och folk kan ju inte låta bli att klämma på mig hela tiden. Svarade jag.
-Näääe... *stora ögon* ja, jag tror jag går och hämtar doktorn sa hon och ilade iväg.
Vid det här laget börjar jag fundera lite på hur det egentligen står till med min stackars arm..
En stund senare kommer 2 nya syrror in för att titta på armen, båda med lika stora ögon. När båda har petat och tittat och petat lite till på armen och bulan så talar dom om att doktorn kommer snart, men båda vill gärna få vara med när han undersöker. Det tyckte jag skulle gå bra, men det kostar 50 kronor per skalle! då skrattade båda så hjärtligt och gick därifrån.
Men... jag menade ju allvar sa jag i mitt tysta. ;)
En bra stund senare så kikar en syrra in och säger försiktigt:
-Ehumm.. ja.. nu kommer vi här ett helt gäng och vill titta på din arm, går det bra det?
-Ja, säger jag, det går bra, 50 kronor per skalle som sagt, fortsätter jag och flinar. Men jag skojar såklart..
I vilket fall så kom det snart in ett helt gäng med åskådare precis som lovat. 3 syrror med stora ögon och två läkare med stora.. eller ja det vet jag inte föresten... Men ena var riktigt söt, jag tror han flirtade med mig lite.. :-P "Det här med att bli syrra var ett bra val" tänkte jag och började berätta vad som hänt.
Tillslut fick jag iaf gå därifrån, nöjd o glad. O med mig fick jag mängder med sterila kompresser och mefix så jag kunde plåstra om bulan ordentligt. Armen mår förövrigt bra det är inget farligt, men jag skulle komma tillbaka om det inte läker som det ska eller om jag får väldigt ont, eller om det HAR läkt som det ska, eller så kunde jag bara få komma in ändå, för dom ville få titta på det igen.
Haha... Jaaaa, det är tur att man roar nån här i livet iaf.
Kommentarer
Postat av: Eva
Usch :S Jag vägrade ta TBC sprutan när jag gick BF, det var ju inget tvång för oss. Lena sa t.o.m att hon tyckte att jag INTE skulle ta den. :P Hoppas armen läker ihop snabbt! *kram*
Trackback