Magnina

Idag är det en blandad dag, först var det bra, jag tog mig upp i tid, kom till stallet i tid, täckade hästarna i tid! Sen när jag skulle täcka Jamaica så bet hon mig på rumpan HÅRT! Tur att jag hade regnbyxor på så det var lite glansig yta, annars hade det nog gått hål på mig, nu är det bara en ordentligt blåmärke. inte så fint!
Sen iaf så red jag Laida, mitt lilla hjärta, som var otroligt stressad över att vara i ridhuset, för där är det ju såååå otäckt. Men tillslut gick det (nästan) över och hon började gå som hon skulle. Då blev allt bra igen, och vi dansade nästan fram, helt underbar känsla!

Happ... sen så var det till att duscha o dra på skolan i mina störtsköna (snygga) nya svarta stövlar o nya superfina höstjackan som jag bara ÄLSKAR. Känner mig skitsnygg när jag drar iväg på moppen *lol* men märker snart att min höstjacka är bra mycket sämre på att hålla vindtätt än vad min vinterjacka är. Halvvägs ner för frösöberget sitter hela jag och skakar tänder. haha(hurvida hela kroppen kan skaka tänder är upp till var och en att tro på).
Nåväl, jag tar mig till skolan, tar hissen upp till metodsalarna och klickar och klackar iväg och märker att vi redan har börjat o jag STÖR med mitt klickande och klackande. Försöker lite lätt att tassa på tå fram till klassen och vill smyga till ett hörn å ställa mig obemärkt, men då säger läraren med brysk röst: -JAHA! Och du som kommer sent nu heter???!!! *röd* -Oh förlåt... Nina, det är jag. säger jag och skäms som en hund.
Men sen var hon nog inte så arg ändå för hon var riktigt gullig och hade väldigt stor förståelse för min enorma skräck för att sticka/bli stucken och ta blodprov. Jag har en tendens till att svimma när det ska tas blod ifrån mig. :S Men jag tänkte att jag måste försöka att övervinna det här nu så jag var med på allt ändå, å det gick bra, tills att Pinar skulle ta kapillärblodprov på mig. Då snurrade rummet duktigt och jag fick hålla upp mig mot stolsryggen för att inte snurra iväg framåt.. haha alldeles blek i ansiktet var jag visst, jag skakade i hela kroppen å tårarna kom. Jag vill vara tydlig med att påpeka att jag INTE grinade, jag är ingen mes!

Sen fick jag äntligen ta på mig min underbara höstjacka igen och blåste iväg hemåt på moppen, nu ÄNNU kallare. Det är två timmar sen jag kom hem och jag kan fortfarande inte sluta skaka. Haha

SEN som ett ruttet körsbär på en förgammal glass så kan förmodligen inte Fredrik komma och hälsa på i helgen. Det är ju det som fått mig att tok-le hela veckan, det är det jag har längtat efter varje minut senaste dagarna, det var tanken på att jag skulle åka till flygplatsen sen ikväll och hämta honom som fick mig att klara av alla skräckfyllda övningar idag, men nu kan han förmodligen inte. *ledsen* Det är som att mitt stackars hjärta inte vet vart det ska ta vägen... hjärtat å ja, vi var ju så lyckliga ett tag. Men nu är det som en en sprucken ballong, trasigt och hängigt.

Dessutom så var jag bjuden till moores jubileumsfest på sturecompagniet ikväll, vilket hade blivit galet skoj. För är det några som kan festa så är det Thomas o hans vänner.. Vi skulle ju ha svepartävling! Men näääe det gick ju inte heller. Damn it! *snyft*

BLÄ!!! o Hurra för denna dag, vilken knasig dag det blev.

Ah justja, grattis (igen, vet att jag redan har grattat dig) till Thomas (+dom andra) o Moore, 50 upplagor. Det är inte dåligt!

Nu ska jag gråta lite, haha nääärå, men jag ska på stallmöte och lyssna på att höpriset kommer stiga ännu mer, havren kanske också kommer stiga i pris å förmodligen kommer det numera att kosta att titta på varandra hästar också, ja jag sa ju det, gråta lite, nästan samma sak ju.