Magnina

Sista sista sista gången som jag fäller en tår för honom.
Nu är det nog. Det finns inte längre nåt han kan säga, nu är det nog.
Och det är kanske lika bra det. Det finns så många mycket bättre killar där ute, jag vet egentligen inte varför jag fastnade för just han. Jag orkar inte vänta längre på att han ska reda ut vad han känner och törs göra. Jag orkar inte vara den som får ta smällarna av hans rädslor längre. Det är jag inte tillräckligt stark för, å inte tillräckligt dum heller för den delen.

Ja nu hjälper det verkligen att lyssna på lilla Connie (länk finns i förra inlägget).. Hon får en att åter känna hopp, håller ni inte med? :) Hon får mig också att toksakna mina älskade aupair-"ungar" där borta i USA, speciellt underbara lilla Ally som då var 6 år precis som Connie och hon påminner på så många sätt om Connie, därför ligger denna skönsjungande lillgamla flicka mig extra varmt om hjärtat.

Här är Allyson, och Carleen, då 6 och 4 år gamla, de vackraste små prinsessor nånsin. :)

Här är en bild på dundersöta lilla Jacob, då 2 år, som också ville vara med på bild. :) Cheeeeeese!

Dagens hissa och dissa då:

Hissa
1. Älskade busungarna Ally, Carly och Jacob.. dom finns i mina tankar varje dag som går.
2. Älskade bushunden Lukas, min stöttepelare genom allt.
3. Lilla Connie som får en att se ljuset efter mörkret med sin tolkning av Over the rainbow
4. söta söta söta fylle-sms klockan 04.45 på natten... TACK <3
5. Att ha så underbara vänner så man undrar om man verkligen är värd att ha så genomvackra vänner.

Dissa
1. ROGER!!!

Gosh, I'm such a vreck right now!