Magnina

Den här veckan har jag blivit kallad till sjukhuset av två anledningar. Det första är att sen jag var på sjukan när jag var så klen nu senast så hade dom hittat nåt tokigt i ett av blodproven och nu vill dom göra om provet för att se om det har blivit nåt fel eller om jag nu har nåt tokigt i blodet... :S

Det andra är att jag ju var och lämnade cellprov för 3 månader sen och det då inte var ok. SÅ nu måste jag tillbaka och lämna nytt cellprov så dom kan se om jag har cancer eller inte.. inte så roligt. Jag vill inte ha cancer... verkligen inte.
Jag är också rädd för att dom måste ta bort drabbade bitar av livmodern och på så sätt påverka mina chanser att få barn i framtiden... Det vore en tragedi för mig för jag längtar redan nu tills tiden är inne för mig att få en liten knodd.
Ja jag ska inte ta ut nåt i förskott, men jag håller tummarna för att det inte ska vara nåt.

Men allt är inte dåligt nu, inatt fick jag höra honom säga dom där underbara orden som jag själv har kännt sista tiden men inte vågat säga. Vilken himla tur att han var modig nog att säga det först. :) Och plötsligt känns hela världen mycket lättare att ha att göra med, för nu vet jag att jag inte är ensam. Och jag är så himla glad att det är just Han som jag får möta varje dag med.
3 underbara månader har gått sen vi träffades och jag har nog aldrig varit lyckligare.


Nu ska alla få veta det -- Jag älskar dig Björn, det finns ingen som du <3