En mamma med riktigt coolt jobb!
Min mamma har ett coolt jobb minsann, hon jobbar med falkar, örnar och andra rovfåglar.
Inte så att hon har dem hemma och tränar dem, nej nej, mycket bättre! Hon ser till att de får finnas kvar i vår fauna, ser till att de inte råkar ut för tjuvar, jägare eller svält m.m. Nu har hon och Torgeir, min styvfar, just varit ut på en inventering för att ringmärka nya jaktfalkungar..
Det är himla roligt att hänga med på såna här inventeringar, ofta får man åka helikopter dit för det är svårt att komma åt annars, och sen får man klättre upp i fjällen och sen får man ju se de vackra djuren också. :)
Mmm hon har ett coolt jobb min mamma!
Inte så att hon har dem hemma och tränar dem, nej nej, mycket bättre! Hon ser till att de får finnas kvar i vår fauna, ser till att de inte råkar ut för tjuvar, jägare eller svält m.m. Nu har hon och Torgeir, min styvfar, just varit ut på en inventering för att ringmärka nya jaktfalkungar..
Det är himla roligt att hänga med på såna här inventeringar, ofta får man åka helikopter dit för det är svårt att komma åt annars, och sen får man klättre upp i fjällen och sen får man ju se de vackra djuren också. :)
Mmm hon har ett coolt jobb min mamma!
Den eviga vilan
Idag på förmiddagen somnade Magnhild tillsist in, lugnt och stilla, med alla sina tre barn och några barnbarn omkring sig. Skönt att hon fick gå så lugnt..
Jag sitter nu på jobbet och vill helst få gråta, men det går ju inte. Så jag får hålla in med det tills efter 22.
Inge roligt...
Jag sitter nu på jobbet och vill helst få gråta, men det går ju inte. Så jag får hålla in med det tills efter 22.
Inge roligt...
Sista andetagen..
Dom sista andetagen, dom som man tar när man egentligen redan är död, snart är det Magnhild som tar dom.
Underbara Magnhild, min styvpappas mor. Min extra extra farmor/mormor. Nu ligger hon där i Norge bland nära och kära och väntar på att få somna in. Vad tänker man då? Får man ett plötsligt behov av att göra saker som blev ogjorda? säga saker som blivit osagda? Får kanske även en okristen ett oväntat behov av att vända sig till Gud och få förlåtelse? (om nu gud finns)
Ja det vet man väl kanske inte förrän man själv ligger där... o väntar.
Jag är lite i chocktillstånd tror jag, även om jag visste att hon är gammal och att hon mått sämre och sämre.
Jag har ju inte haft henne i mitt liv så länge, det är 3 år nu, men ändå så har jag fått ett starkt band till henne. Hon är en klipsk och kvicktänkt äldre dam minsann, och skojig som få! Hon kommer bli oerhört saknad!
Mamma som är där hos Magnhild med Torgeir och hans syskon säger att hon verkar lugn och tillfreds med att hon kommer dö, det är ju iaf skönt.. Hon verkar inte ha ont alls utan är bara så väldigt väldigt trött.. Och hon känner att hon är redo att möta hennes kärlek igen, Torgeirs pappa.
Men oj så tomt det kommer bli, hon är så klämkäck och härligt ärlig!
Där är en dam som inte sockrar på, utan hon säger precis som hon tycker!
Det gillar jag, och det är skönt att hon fick behålla sitt medvetna jag. Även om vissa saker försvann med en stroke för några år sedan så har hon ändå haft fina sista år.
Jag önskar att jag fick ge henne en sista kram..
Älskade Trondheim, älskade Tröndelag, Magnhilds hem.
Underbara Magnhild, min styvpappas mor. Min extra extra farmor/mormor. Nu ligger hon där i Norge bland nära och kära och väntar på att få somna in. Vad tänker man då? Får man ett plötsligt behov av att göra saker som blev ogjorda? säga saker som blivit osagda? Får kanske även en okristen ett oväntat behov av att vända sig till Gud och få förlåtelse? (om nu gud finns)
Ja det vet man väl kanske inte förrän man själv ligger där... o väntar.
Jag är lite i chocktillstånd tror jag, även om jag visste att hon är gammal och att hon mått sämre och sämre.
Jag har ju inte haft henne i mitt liv så länge, det är 3 år nu, men ändå så har jag fått ett starkt band till henne. Hon är en klipsk och kvicktänkt äldre dam minsann, och skojig som få! Hon kommer bli oerhört saknad!
Mamma som är där hos Magnhild med Torgeir och hans syskon säger att hon verkar lugn och tillfreds med att hon kommer dö, det är ju iaf skönt.. Hon verkar inte ha ont alls utan är bara så väldigt väldigt trött.. Och hon känner att hon är redo att möta hennes kärlek igen, Torgeirs pappa.
Men oj så tomt det kommer bli, hon är så klämkäck och härligt ärlig!
Där är en dam som inte sockrar på, utan hon säger precis som hon tycker!
Det gillar jag, och det är skönt att hon fick behålla sitt medvetna jag. Även om vissa saker försvann med en stroke för några år sedan så har hon ändå haft fina sista år.
Jag önskar att jag fick ge henne en sista kram..
Älskade Trondheim, älskade Tröndelag, Magnhilds hem.