Myspys
Här är två bilder från min och Björns mysiga helg i Storlien som mamma tog och skickade till mig nyss. :)
Skoter är roligt... Det här är mammas arbetsskoter.
Gosig mys/sov paus uppe på fjället. <3
Visst ser det härligt ut? :)
Skoter är roligt... Det här är mammas arbetsskoter.
Gosig mys/sov paus uppe på fjället. <3
Visst ser det härligt ut? :)
"The High Fireman" *fniss*
Jättemysig helg!
Jag och Björn åkte till min stuga i Storlien över helgen och det var så hiiimlarns mysigt! <3 Det är så galet vackert där ute i storlientrakten, man fattar ju varför kungafamiljen också väljer att styra kosan dit när det är dags för att plocka fram skidorna. Vi hade jättefint väder på söndagen och tyvär lite småmulet och snöigt på lördagen, men det gjorde inget att det var mulet, vi hade det så mysigt ändå. Vi tog skotern och åkte ut på fjället och såg en jaktfalk bland annat. En härlig upplevelse med andra ord. Sen svängde vi förbi fjällbyn och badade lite i deras pool, DET var rackarns Myyyyyysigt det. Jepp jepp inte illa. Det gjorde inte ens nåt att det var en hel skolklass där också, vi simmade runt och kramades ändå. Och då var det ändå som att det bara var vi där, åtminstone kändes det så.
Man mår så otroligt gott när man är i fjällen, all frisk luft och vacker natur är som medicin för en trött själ. Och från den här resan längtade jag inte hem minsta lilla, jag ville bara stanna kvar och njuta av allt ännu lite till. Vi måste åka dit lite oftare.
Hörde den här sköna låten i stallet idag och blev riktigt glad över att Usher har en ny singel ute. Enjoy.
"Love in this club" - Usher
Man mår så otroligt gott när man är i fjällen, all frisk luft och vacker natur är som medicin för en trött själ. Och från den här resan längtade jag inte hem minsta lilla, jag ville bara stanna kvar och njuta av allt ännu lite till. Vi måste åka dit lite oftare.
Hörde den här sköna låten i stallet idag och blev riktigt glad över att Usher har en ny singel ute. Enjoy.
"Love in this club" - Usher
Ett brev
Ja tänk va ett brev kan göra.. Jag fick igår en bunt med brev i min låda, i ett fick jag en kallelse till tandläkaren, en undersökning som skulle kosta 600 kronor?! *WOHOOO va glad jag blir*
Sedan fick jag lite brev ifrån unicef och Läkare utan gränser där dom skrev hur mycket nytta jag gör med de pengar jag skickar varje månad. Sånt är ju alltid skoj att veta, men jag skulle hellre vilja att de sparar pengarna det kostar att berätta allt sånt för mig till att göra ännu mer nytta istället. Men men...
Slutligen ser jag ett platt brev ifrån Östersunds Sjukhus..
"Bästa Nina."
När ett brev börjar på det sättet så vet man att det inte kan vara goda nyheter...
Fortsatt läser jag i brevet att det cellprov jag lämnat på nytt visar på ett osäkert resultat och att det finns risk för cancer. Jag måste därför komma till kvinnokliniken och lämna ytterliga cellprov samt små bitar från livmodertappen.
Jag visste det.. innerst inne så visste jag det. Visst, jag ska bara dit på provtagning igen, men jag vet att det är cancer. Eller ja ok ok, det här är ett brev som säkert många tjejer får, och dom flesta visar säkert på att det inte är cancer, men jag bara känner det. Vilket gör mig ledsen, om det är så att jag har det så blir jag ledsen, inte så mycket för att jag är rädd för döden eller så. Utan för att jag ju knappt har fått hjälpa nån än, jag har ju inte fått åka ut i världen och hjälpa de människor och djur som verkligen har det svårt än. Det gör mig mest ledsen, för tänk om mitt liv har varit förgäves? När jag väl får åka ut i världen och göra nån nytta så är ändå mina dagar slut. Ja det är det som suger mest med ifall det vore cancer. Det och att jag skulle vilja få gå igenom alla olika stadier i livet med mina vänner och mina familj. Jag vet jag vet, jag tar ut lite väl mycket i förskott.. Men sån är jag.
Allt det här har iaf fått mig att uppskatta saker och ting lite mer. Och några saker som jag älskar, det är film och musik, och ännu mer när man slår dessa ihop. Som "Sound of music" t.ex. Den här lilla sången får mig alltid lite extra tårögd. "My Favourite Things"
Sedan fick jag lite brev ifrån unicef och Läkare utan gränser där dom skrev hur mycket nytta jag gör med de pengar jag skickar varje månad. Sånt är ju alltid skoj att veta, men jag skulle hellre vilja att de sparar pengarna det kostar att berätta allt sånt för mig till att göra ännu mer nytta istället. Men men...
Slutligen ser jag ett platt brev ifrån Östersunds Sjukhus..
"Bästa Nina."
När ett brev börjar på det sättet så vet man att det inte kan vara goda nyheter...
Fortsatt läser jag i brevet att det cellprov jag lämnat på nytt visar på ett osäkert resultat och att det finns risk för cancer. Jag måste därför komma till kvinnokliniken och lämna ytterliga cellprov samt små bitar från livmodertappen.
Jag visste det.. innerst inne så visste jag det. Visst, jag ska bara dit på provtagning igen, men jag vet att det är cancer. Eller ja ok ok, det här är ett brev som säkert många tjejer får, och dom flesta visar säkert på att det inte är cancer, men jag bara känner det. Vilket gör mig ledsen, om det är så att jag har det så blir jag ledsen, inte så mycket för att jag är rädd för döden eller så. Utan för att jag ju knappt har fått hjälpa nån än, jag har ju inte fått åka ut i världen och hjälpa de människor och djur som verkligen har det svårt än. Det gör mig mest ledsen, för tänk om mitt liv har varit förgäves? När jag väl får åka ut i världen och göra nån nytta så är ändå mina dagar slut. Ja det är det som suger mest med ifall det vore cancer. Det och att jag skulle vilja få gå igenom alla olika stadier i livet med mina vänner och mina familj. Jag vet jag vet, jag tar ut lite väl mycket i förskott.. Men sån är jag.
Allt det här har iaf fått mig att uppskatta saker och ting lite mer. Och några saker som jag älskar, det är film och musik, och ännu mer när man slår dessa ihop. Som "Sound of music" t.ex. Den här lilla sången får mig alltid lite extra tårögd. "My Favourite Things"
hej hopp
Förlåt igen, fasen va dålig jag är på att uppdatera... *smisk ska jag ha* som nån skulle ha sagt.. ;) hehe Nä oj, vad säger jag egentligen? Ehrm, jag menar, "ajaj, inte bra".
Jag är på skolan nu iaf och väntar på att föreläsningen ska börja. Jag var här i tid idag vilket jag är ganska stolt över. Bara det faktum att jag är här på en föreläsning är ju en sensation i sig, jag har ju nämligen varit sjuk så länge. Men idag pallrade vi oss upp både jag och Björn, tog en liten promenad med Lukas och så gick jag vidare till skolan. Grejen var ju bara att tydligen började vi 10.15, INTE 8.15 som eders undertecknad trodde. Men tiden sprang iväg ändå och jag har fått lite annat bra jobb gjort här på skolan och dessutom fick jag prata ifrån mig ordentligt om hästar med klassens andra hästägare, Annica. Det var skoj så det har inte gått nån nöd på mig inte.
Vår månadsdag var förövrigt helt underbar, tyvärr togs det inga lämpliga bilder för er att se.. ;)
Älskar min björn gör jag. :)
Puss o kram/ Nina
Jag är på skolan nu iaf och väntar på att föreläsningen ska börja. Jag var här i tid idag vilket jag är ganska stolt över. Bara det faktum att jag är här på en föreläsning är ju en sensation i sig, jag har ju nämligen varit sjuk så länge. Men idag pallrade vi oss upp både jag och Björn, tog en liten promenad med Lukas och så gick jag vidare till skolan. Grejen var ju bara att tydligen började vi 10.15, INTE 8.15 som eders undertecknad trodde. Men tiden sprang iväg ändå och jag har fått lite annat bra jobb gjort här på skolan och dessutom fick jag prata ifrån mig ordentligt om hästar med klassens andra hästägare, Annica. Det var skoj så det har inte gått nån nöd på mig inte.
Vår månadsdag var förövrigt helt underbar, tyvärr togs det inga lämpliga bilder för er att se.. ;)
Älskar min björn gör jag. :)
Puss o kram/ Nina