Magnina

Ok ya'll, It has happend before and it's going down again. Jag fattar INTE poängen med att använda nån annans bild, framförallt inte MINA bilder, det finns ju snyggare tjejer! *jisses* Anyhow.. Återigen har jag fått veta att nån använder mina bilder och påstår att det är dom själva. Sååå om ni ser en bild på mig och ett annat namn än Nina, Magnina eller Smukkepuss så är det inte jag, då får ni gärna tala om för mig att mina bilder används på något sätt.

Nu ikväll var det en Holly,22 som hade den här bilden på Hot or Not.
Det är alltså inte jag som har gått undercover. ;)

"I need a drink,
a man or a massage.
Or a drunken massage
by a man. "


-Dr. Cristina Yang

Nu har jag pratat med ridläraren som jobbade ikväll, och hon berättade att det var som jag hade hört. Det var min häst som råkat få in en olycklig spark precis på fel ställe när dom busat på morgonen. Laida hade inte förstått vad som hänt och stod och tittade på honom och buffade på honom och försökte få honom att ställa sig upp igen... stackarn. Hon sa också att INGEN skyller det på varken henne eller mig, det var en ren olyckshändelse och det hade kunnat hända vem som helst sa hon, även om det är väldigt ovanligt. Jasper och Laida var ju så förtjusta i varandra och bråkade aldrig så att hon hade gjort det med mening att skada var omöjligt sa hon utan det var bara så att dom busade och hon råkade sparka honom. Inte ens Jaspers ägare skyller det på Laida eller mig, hon är bara glad över att dom hade hittat varandra och hade det så bra ihop sista tiden i hans liv. Hon var självklart ledsen.. men ni förstår hur jag menar.. nu hade han skoj med bästa kompisen och sen plötsligt så var han borta, han hann aldrig lida. Och den känslan förstår jag så väl efter det som hände med min polka.


Sen fick jag så dåligt samvete på nytt men nu var det mycket för att jag hade tänkt sådär om Laida, jag förstår inte hur jag kunde skylla det på henne och tro att hon hade gjort det bara för att hon är sto (dom är besvärliga). Men hon hade ju blivit ledsen och förtvivlad hon med. Och jag hade inte stått där och gosat med henne idag, utan jag skyndade mig med allt och åkte bara därifrån fast jag såg på henne att nåt hade hänt, men jag visste ju inte vad. Så jag åkte upp nu med massor med godsaker och så satt jag med henne och kliade henne och gosade. Hon såg fortfarande helt oförstående ut, men efter en stund så tryckte hon in huvudet i min famn. Och så satt vi ett bra tag, och jag tror vi behövde det båda två...

Hon är fortfarande mitt hjärta. <3

När jag vaknade denna dag, så var det som att jag visste att det skulle hända nånting, jag hade en känsla av att nån skulle fara illa helt enkelt, jag har haft såna drömmar hela veckan men inatt var dom allra värst.

Mycket riktigt så råkade MIN häst sparka hennes hagkompis i huvudet, så han dog. MIN häst orsakade hans död... Jag kan inte förstå det, hon som är så snäll, hon har aldrig skadat nån förut.. förutom att hon har råkat träffa mig en gång på benet när hon busade. Och det är bara en av alla anledningar till att jag känner såna otroliga skuldkänslor nu. Jag borde aldrig ha låtit henne gå ihop med någon, men jag trodde ju aldrig att hon skulle råka sparka honom i huvudet. Usch, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet ju inte än om det är sant heller, jag hörde det när jag var påväg hem från stallet och mötte Marie, hon hade hört ett rykte om det, hon står inte i mitt stall. Men vad jag inte förstår är VARFÖR INGEN SA NÅT TILL MIG? Om min häst har sparkat ihjäl en annan häst så borde ju nån ha ringt mig och berättat det. Tänk om jag hade träffat på ägaren och inte vetat om det? Kanske sagt nåt som i sammanhanget vore olämpligt och bara förvärrat situationen för henne. Och sen känner ju jag sån stor skuld till det som hände, det var ju min häst som gjorde det, jag köpte henne, flyttade henne dit, lät henne ha hagkompis.. och nu har hon sparkat honom i huvudet. Jag blev så chockad när jag hörde det av Marie att jag inte kunde tänka klart, skulle jag ha tänkt klart hade jag gått tillbaka och letat reda på någon som kunde berätta vad som hänt. Men jag klarade inte av att gå tillbaka, jag ville inte veta att min häst hade gjort det där, jag ville inte se hans tomma spilta, och jag vet inte om jag kommer klara att se Laida och veta vad hon gjort. Även om det var en olyckshändelse så kan jag inte smälta att HON har orsakat att den där underbara ponnyn nu är död. Och vad ska jag säga till hans ägare? Hon som älskade honom så mycket, hon måste hata mig och min mördare till häst. Alla kommer att hata min häst, hon är ju en mördare, jag kommer inte kunna se på henne på samma sätt mer, och kommer inte att lita på henne mer. Jag måste nog sälja henne. Hon som var mitt hjärta, min vackra mysiga häst, nu har mitt hjärta dödat en annan häst.. Jag kan inte ha kvar henne.

Och så ringde dom från Lab, tydligen är det nåt fel på mig, jag har en cellförändring och måste tillbaka för nytt cellprov. Vilken dag.. först dödar MIN häst hennes kompis, och sen får jag veta att risken finns att jag har cancer.

Det ironiska är att när jag kl 6 (det tar ungefär en timma att gå dit) gick till praktiken imorse så hade jag mp3 spelaren på och när jag gick där och kämpade emot vinden och snöyran, så kom låten "Today is a good day" - Anna Ternheim på och då tänkte jag att det här SKA bli en bra dag! Och jag kände mig också väldigt glad där jag gick och jag trodde på vad jag sagt åt mig själv. Men oj så fel jag hade.

Så lång tid tog det att radera alla gulliga gamla meddelanden på mobilen och bilderna som bara är en till påminnelse. Men nu är dom borta, ganska skönt ändå.