Magnina

Oj vilken underbar stad visby är, och vilken underbar ö gotland är!!!
JAG VILL BO DÄR!
Mmm... eller åtminstone ha en stuga där så jag kan spendera mina somrar där.
Det var ju helt underbart! Så vackert och rofyllt, men samtidigt så levande och glatt.
Och dessutom bor ju världens bästa emma där. Och så mycket större skäl behöver jag väl inte för att vilja vara där jag med. :) Och emma är ju faktiskt anledningen till att vi var där nu också. Hon gick ju nämligen och gifte sig! Inte dumt inte..
Jag ska återkomma snarast med mer info om bröllopet samt bilder på allt mysigt och skojigt som vi var med om. Men nu ska jag upp till pappa på födelsedagsmiddag! Vem fyller år kanske du undrar... jo det är ju jag! :) Hihi

Puss o kram!

Okej EN bild kan jag väl bjuda på från bröllopet då innan jag går.
Här är Emma och Rasmus, så vackra ihop!

Jag fick ett till platt brev i brevlådan..

Även det började med "Bästa Nina."
men innehållet denna gång gav mig en helt annan känsla i magen!
Den här gången knöts nämligen den där knuten i magen upp och jag kände en oerhört befriande känsla istället. Ett leende tog form på mina läppar när jag läser: Proverna som togs av läkare..bla bla bla.. var normala.
Yep, jag är cancerfri! Hihi

Helt underbar känsla!

Har ni föresten sett vilken vacker bild Robban tog på mig och Björn?

Ren lycka! foto: Robert Henriksson

Idag är det officiellt vår månadsdag, även om jag egentligen anser att vi varit tillsammans i mer än 5 månader så blev det inte officiellt förrän 27 dec, och nu är det 5 månader på dagen.

Jag blir bara mer och mer kär i honom och jag kan inte låta bli att tänka på hur förtvivlad jag var innan jag träffade honom, jag trodde aldrig att jag skulle hitta en bra och snäll kille igen. Jag trodde inte att kärlek var något som var förunnat mig. Men nu har jag kärlek upp över öronen. :)

En film som jag och Björn tittar på nästan jämt, (för att den helt enkelt är ett mästerverk!), är "The Phantom of The Opera"; och om jag inte har sagt det förut så är det här en av mina favoritscener, om inte den bästa. Har ni inte sett denna film ännu så råder jag er att göra det, och har ni redan gjort det så se den igen, många gånger! Den blir bara bättre för varje gång (lite som med björn *hehe*)


Jag ska tillägga att jag börjar gråta varje gång jag hör den där speldosan i filmen, jag vet inte varför, men det känns som att det finns så mycket sorg i den. Speciellt i den scenen på slutet då "the phantom" har förlorat allt, framförallt kärleken och sjunger med. Då känner man verkligen hans smärta. Tyvärr hittade jag ingen bättre video att lägga upp än den här.

Största grejen som hänt mig i mitt kärleksliv tror jag. Jag har aldrig varit sambo förr, men nu är jag det. KORS I TAKET säger jag bara! Björn har flyttat in här hos mig ett tag tills att vi får ta över vår fina lägenhet inne i stan. Det är en supermysig tvåa precis vid campus och när vi har installerat oss där så är det naturligtvis inflyttningsfest som gäller och ni mina kära vänner är självklart inbjudna!
Det bästa är att det känns HEEEELT rätt!

Gud va jag älskar honom, han är den finaste killen man kan önska sig på alla sätt.
Ni vet ju redan att vi har en låt som är vår. Det är "No One" med Alicia Keys. Vad jag kanske inte har sagt är att vi dessutom har en film som är vår. Och den filmen är "Love Actually", jag kan inte titta på den utan att gråta, den är så fin och den påminner mig om hur viktigt det är med kärlek, och jag är så otroligt tacksam för att vi har hittat varandra. Här är en mysig liten musikvideo som sjuder av kärlek! Enjoy

Hugaligen vilket trist väder vi har.. imorgon är det ju massor med grejer som händer. Det är Polarna Cup (eller om det var Polarna IP Cup, eller nåt sånt. Aja) Hur kul blir det att spela fotboll och vollyboll i det här vädret? Inte så kul kanske.. Nu ska ju inte jag vara med och spela, utan nu ska jag ju heja på mina klasskompisar, men det är ju nästan värre. Då sitter man ju stilla. Huvva.. Och sen är det ju Robbans vernissage och sen sommarfesten på skolan. Det vill man ju inte missa... det blir säkert kul, men som sagt.. lite trist väder. På sommarfester vill man ju ha somriga kläder. eller hur?

I lördags kväll var jag och Paula ut en sväng och svängde på roompenschtoompen. Det var himla roligt, det var så längesen vi sågs hon och jag. Eller ja, iofs har vi väl setts då och då, men inte umgåtts, om jag säger så. Men nu träffades vi hemma hos henne en stund och sen for vi iväg till en viss Andreas som Paula är lite småförtjust i tror jag allt. "Det är så bra för vi är båda lite tjuriga sådär" Ja jo det kan man säga att dom båda är.. gisses, ni som var med vet vad jag menar. Aja, roligt och mysigt var det iaf.

Hittade den här bilden på oss, vi ser nog lite smått slitna ut för här hade vi stått och tokdansat ett bra tag. Men men, vad gör man inte för pressen ;) haha


Sen igår söndag så hade lillasyster Julia konfirmation så då var ju alla så fina, t.o.m. lillebror var uppklädd från topp till tå. Jag tror att jag kan lägga upp lite bilder från tillställningen här sen, ska bara snika åt mig lite bilder. Det var iaf så fint och jag började ångra att jag aldrig konfirmerat mig själv. Jag kanske skulle ta och göra det nu istället. Nåt att fundera på iaf..

Bufféer är ju förövrigt livsfarliga, det är halvt omöjligt att bara gå en runda och ta mat, allt är ju så gott och så upptäcker man alltid nånting som man glömt ta första omgången. Hugaligen för bufféer, varför ska det var så gott?! ;)

Stor kram

Eller vad säger ni?

Jag vet att min kära pojkvän tycker att jag ska skriva hur fantastisk han är. Så nu gjorde jag det. ;) Hihi

Och jag vet att några iaf av mina vänner vill att jag ska skriva hur det gått med senaste cellprovet. Så jag får väl meddela om att jag inte har fått svar än från sjukhuset vilket oroar mig lite, det har aldrig tagit såhär lång tid för dom att berätta om dom hittat nåt eller ej. Lite läskigt, men det ska nog gå bra.

Hälsan i övrigt är lite upp och lite ner, jag mår himla bra ena stunden och mår inte alls så bra nästa stund. Men jag tror att det beror på all stress jag känt sista tiden. Det är bra att magen säger ifrån när det blir för mycket, senast i början av veckan hostade jag blod när det var förmycket. Så då la jag helt enkelt det mest jobbiga jag hade framför mig på hatthyllan och läser istället om den kursen nästa termin, och genast kände jag mig mycket friare eller hur jag ska säga. Det var sån otroligt befriande känsla att inte känna pressen av att jag MÅSTE fixa den där tentan, för jag kunde det ju inte.

Jag tror jag skulle behöva umgås mer med mina vänner, hitta på saker, resa kanske, ha tjejmiddagar och snacka om sånt som tjejer kan bäst. Jag älskar att umgås med min pojkvän och han är verkligen världens underbaraste, det är mycket tack vare honom som jag ändå håller mig ovanför vattenytan och skrattar så mycket som jag ändå gör. Men han är ingen tjejkompis, och det finns saker som bara ens väninnor kan.

När jag ändå pratar om Björn så ska jag passa på att säga att jag aldrig har varit mer kär i honom och älskat honom mer än vad jag gör nu, efter 5 månader. För varje dag som jag får vakna upp brevid honom, får kramas med honom, får vila i hans trygga famn när allt känns hopplöst, får skratta av hans galna upptåg. För varje dag så ser jag nånting mer med honom som jag bara älskar. Han är en alldeles underbar kille och jag är så tacksam att jag har honom i mitt liv.

Så är det med det.. jag har hittat min plats i livet, den är precis intill Björn.

Nä nu ska jag ta och pallra mig upp till stallet och träna lite hoppning, ska bli skoj. :)
Vi hörs (snart)

Föresten tjejer, är inte min storebror Lars himla stilig? *blink blink*

Här är två bilder från min och Björns mysiga helg i Storlien som mamma tog och skickade till mig nyss. :)


Skoter är roligt... Det här är mammas arbetsskoter.

Gosig mys/sov paus uppe på fjället. <3

Visst ser det härligt ut? :)

Jag och Björn åkte till min stuga i Storlien över helgen och det var så hiiimlarns mysigt! <3 Det är så galet vackert där ute i storlientrakten, man fattar ju varför kungafamiljen också väljer att styra kosan dit när det är dags för att plocka fram skidorna. Vi hade jättefint väder på söndagen och tyvär lite småmulet och snöigt på lördagen, men det gjorde inget att det var mulet, vi hade det så mysigt ändå. Vi tog skotern och åkte ut på fjället och såg en jaktfalk bland annat. En härlig upplevelse med andra ord. Sen svängde vi förbi fjällbyn och badade lite i deras pool, DET var rackarns Myyyyyysigt det. Jepp jepp inte illa. Det gjorde inte ens nåt att det var en hel skolklass där också, vi simmade runt och kramades ändå. Och då var det ändå som att det bara var vi där, åtminstone kändes det så.

Man mår så otroligt gott när man är i fjällen, all frisk luft och vacker natur är som medicin för en trött själ. Och från den här resan längtade jag inte hem minsta lilla, jag ville bara stanna kvar och njuta av allt ännu lite till. Vi måste åka dit lite oftare.

Hörde den här sköna låten i stallet idag och blev riktigt glad över att Usher har en ny singel ute. Enjoy.

"Love in this club" - Usher

Ja tänk va ett brev kan göra.. Jag fick igår en bunt med brev i min låda, i ett fick jag en kallelse till tandläkaren, en undersökning som skulle kosta 600 kronor?! *WOHOOO va glad jag blir*
Sedan fick jag lite brev ifrån unicef och Läkare utan gränser där dom skrev hur mycket nytta jag gör med de pengar jag skickar varje månad. Sånt är ju alltid skoj att veta, men jag skulle hellre vilja att de sparar pengarna det kostar att berätta allt sånt för mig till att göra ännu mer nytta istället. Men men...
Slutligen ser jag ett platt brev ifrån Östersunds Sjukhus..

"Bästa Nina."

När ett brev börjar på det sättet så vet man att det inte kan vara goda nyheter...

Fortsatt läser jag i brevet att det cellprov jag lämnat på nytt visar på ett osäkert resultat och att det finns risk för cancer. Jag måste därför komma till kvinnokliniken och lämna ytterliga cellprov samt små bitar från livmodertappen.

Jag visste det.. innerst inne så visste jag det. Visst, jag ska bara dit på provtagning igen, men jag vet att det är cancer. Eller ja ok ok, det här är ett brev som säkert många tjejer får, och dom flesta visar säkert på att det inte är cancer, men jag bara känner det. Vilket gör mig ledsen, om det är så att jag har det så blir jag ledsen, inte så mycket för att jag är rädd för döden eller så. Utan för att jag ju knappt har fått hjälpa nån än, jag har ju inte fått åka ut i världen och hjälpa de människor och djur som verkligen har det svårt än. Det gör mig mest ledsen, för tänk om mitt liv har varit förgäves? När jag väl får åka ut i världen och göra nån nytta så är ändå mina dagar slut. Ja det är det som suger mest med ifall det vore cancer. Det och att jag skulle vilja få gå igenom alla olika stadier i livet med mina vänner och mina familj. Jag vet jag vet, jag tar ut lite väl mycket i förskott.. Men sån är jag.

Allt det här har iaf fått mig att uppskatta saker och ting lite mer. Och några saker som jag älskar, det är film och musik, och ännu mer när man slår dessa ihop. Som "Sound of music" t.ex. Den här lilla sången får mig alltid lite extra tårögd. "My Favourite Things"

Förlåt igen, fasen va dålig jag är på att uppdatera... *smisk ska jag ha* som nån skulle ha sagt.. ;) hehe Nä oj, vad säger jag egentligen? Ehrm, jag menar, "ajaj, inte bra".
Jag är på skolan nu iaf och väntar på att föreläsningen ska börja. Jag var här i tid idag vilket jag är ganska stolt över. Bara det faktum att jag är här på en föreläsning är ju en sensation i sig, jag har ju nämligen varit sjuk så länge. Men idag pallrade vi oss upp både jag och Björn, tog en liten promenad med Lukas och så gick jag vidare till skolan. Grejen var ju bara att tydligen började vi 10.15, INTE 8.15 som eders undertecknad trodde. Men tiden sprang iväg ändå och jag har fått lite annat bra jobb gjort här på skolan och dessutom fick jag prata ifrån mig ordentligt om hästar med klassens andra hästägare, Annica. Det var skoj så det har inte gått nån nöd på mig inte.

Vår månadsdag var förövrigt helt underbar, tyvärr togs det inga lämpliga bilder för er att se.. ;)

Älskar min björn gör jag. :)

Puss o kram/ Nina

Ikväll är det dags för jämtlandbaskets herrlags sista match för denna gungande säsong som man beskriva som en nyckfull berg- och dalbana, där de har slagit de riktigt stora lagen, men förlorat mot bottenlagen, det har handlat om en gnista som kanske inte alltid funnits där och att coacherna inte vågat spela hela laget och därför förlorat intensiteten.
Helst hade jag varit med på plats på läktaren och givit dem mitt stöd, på mitt allra mest cheerleader-aktiga sätt. (Jag hade nog t.o.m. kunnat viftat med mina gamla poms och gått ner i spagat och sjungit dem en peppande ramsa). För den här matchen vill jag verkligen att de ska få vinna. Det har ju ingen betydelse för slutspelschanser, det är redan kört på så sätt. Men för deras självförtroenden och stolthet så önskar jag dem verkligen en riktigt bra match, så att dom kan få gå ur den här åkturen med en känsla av att det är roligt med basket och att de visst KAN.

Hehe jao, mina vänner, det är roligt att leka skribent. Lycka till mitt älskade jämtland, JAG vet att ni kan.

Jag ogillar starkt när han är på bortamatch, varför måste det vara såna?
Kan det inte räcka med att dom spelar här hemma? ;) Det tycker jag iaf.. hehe
Världens mysigaste uppvaknande hade jag iaf, för jag vaknade upp i hans trygga famn.

Ja o nåt vettigare hade jag inte att skriva om just nu.
Tjipp

..när jag tänker på honom! Vilket jag idag har gjort varje sekund sen han åkte härifrån imorse.
Och när han numera kallar mig för älskling så känns det som att hjärtat ska hoppa ut ur sin lilla håla därinne. Jag är så lycklig så lycklig!!! Jag har gjort det som jag trodde var omöjligt, jag hittade en BRA kille som är otroligt snäll och omtänksam, som är seriös och trygg och som verkligen bryr sig om "oss".

Min älskling <3

Foto: Robert Henriksson